Tre terminer samt sommarlov

Vid Åbo Akademi har man under drygt två års tid provat på ett system med tre undervisningsterminer inom ramen för läsårets nuvarande tidsrymd, dvs. från september till maj. Den ursprungliga tanken med att införa ett system med tre tolvveckorsterminer byggde på en uppfattning om att effektiviteten kunde höjas genom en dylik reform, eftersom studenterna skulle komma att inleda sina studier tidigt i september och avsluta dem sent i maj.

En första utvärdering av systemet med tre terminer genomfördes i december 2002 av Nämnden för kvalitetssäkring och utvärdering vid Åbo Akademi. Nämndens sekretare Ole Karlsson poängtera att det ännu är för tidigt att dra några definitiva slutsatser beträffande effekterna, först om något år kan effekterna förhoppningsvis identifieras. En internationell utvärdering beställd av Åbo Akademi kommer att inledas inom kort, vilken torde ge mera färdkost. Men trots att det uppenbarligen är aningen tidigt att dra några definitiva slutsatser kan det vara på sin plats att reflektera över vilka positiva och negativa effekter systemet med tre terminer plus sommarlov har fört med sig.

Positiva effekter

Förvaltningsdirektör Roger Broo noterar att en fördel har varit en jämnare fördelning av arbetsbördan för studenter och lärare. Läsåret med tre terminer inleds i början av september och avslutas först i slutet av maj. Detta leder till att läsåret i praktiken förlängs. Många lärare har även uppskattat möjligheten att planera in en undervisningsfri termin.

En annan latent positiv effekt har varit att alla lärare vid Åbo Akademi kom att se över kursutbudet och innehållet när systemet infördes. Kurserna skulle rymmas inom en period på 12 veckor, vilket ofta innebar 11 veckor med undervisning och en vecka för tentamen. Detta ledde i vissa fall till att kurser som tidigare pågått i upp till 15 veckor kom att komprimeras. En mera fokuserad undervisning kan i många fall ha kommit att leda till en förbättrad effektivitet och förbättrad studentgenomströmning. Ett flertal studenter har även noterat att deras tidsanvändning under läsåret effektiverats.

Det som kanske klarast talar för ett system med tre terminer plus sommarterminen är att systemet de facto fungerar rätt bra vid Åbo Akademi. Efter vissa inkörningsproblem förefaller det som om de flesta skulle ha accepterat systemet. Av de trettiotal studenter som skribenten tillfrågat ansåg en knapp majoritet att systemet med tre terminer fungerar bra. Men det bör påpekas att alla effekter av det nya systemet ännu inte klart kan skönjas.

Negativa effekter

Resultaten av den interna undersökningen som presenterades i december 2002 antyder att de negativa effekterna av treterminssystemet kan överväga de positiva effekterna. Åtminstone föreföll antalet negativa synpunkter vara fler än antalet positiva. Ett axplock av de negativa effekterna ger vid handen att både studenterna och personalen uppfattar undervisning i maj-månad som problematisk. Många ÅA-studerande inleder sina sommararbeten i början av maj, vilket leder till att klassrummen gapar tomma. Detta i sin tur ökar frustrationen bland lärarna, som inte önskar föreläsa för tomma salar. Att ha ett avvikande system gentemot de övriga finländska och europeiska universiteten medför också andra problem t.ex. en ÅA-studerande som önskar studera en termin i utlandet tvingas om han/hon åker vid nyår att lämna studierna mitt i andra terminen vid ÅA. Utländska studerande som kommer till ÅA kan enbart inleda sina kurser i september, november och mars, vilket kan ställa till med praktiska komplikationer.

Även på andra vis kan det bli svårare att välja för studenterna. Kurserna blir mera komprimerade, vilket kan leda till att de går på varandra. Lärare och studenter har även påpekat att jullovet bryter av termin två på ett förargligt vis. Efter jullov hävdas det att det känns som att starta om igen.

En reell negativ effekt med ett system med tre terminer är att "kostnaden för" och "motståndet mot" att införa ett dylikt system är påtagliga. Otaliga planeringstimmar har satts ner och planeringstjänster har "inrättats" när systemet infördes. Några lärare vägrade även att satsa nödvändig tid på införandet av det nya systemet, samtidigt som andra satsade, vilket ledde till spänningar. Efter två år är heller inte alla kurser anpassade till tre terminer.

Avslutningsvis kan noteras att införande av ett system med tre tolvveckorsterminer innebär vissa introduktionskostnader samtidigt som kostnaderna för att gå tillbaka till två terminer torde vara påtagliga. Detta gör att Åbo Akademi troligtvis under några år till kommer att vara ett universitet med tre terminer i en värld bestående av två terminer plus sommarlov.

Anders Kjellman

(painetun lehden s. 31)