ACATIIMI 3/13 tulosta | sulje ikkuna

Nej till högre pensionsålder!

Både EK och delar av regeringen vill höja pensionsåldern. Det är bra att facket har hållit sig kritisk till detta. De senaste åren har vi sett flera dåliga, förhastade reformer. I Hesari (www. hs.fi; 14.02.2013) kunde vi läsa om sex olika orsaker till varför centralorganisationerna hittills inte gått med på några som helst försämringar. Här kommer jag att kommentera dessa orsaker i tur och ordning från gräsrotsnivå.

Ett! Facket litar inte på regeringen: Mycket bra orsak. Vi på universiteten — om några — vet att man inte kan lita på regeringen. Hur gick det med universitetsreformen och det riktigt stora där, dvs. säkringen av finansieringen även under sämre tider? Universitetsindexet var en av de stora morötterna för reformen och en av de första saker som den dåvarande undervisningsministern lyfter fram då reformen presenterades för pressen.

Två! Facket ser inte behovet att höja åldersgränsen just nu: Det här är inte ett problem inom universiteten. Tvärtom, det finns flera kategorier som fortsätter jobba länge, något som även gäller Akava i stort. Det finns till och med professorer som ”inte vågar” gå i pension, eftersom risken är stor att läroämnet dras in efter det. En ensidig reform leder till att de som redan nu jobbar länge, jobbar ännu längre, men andra fortfarande går i förtidspension. Dessutom har vår biologiska kropp — fysiskt konstruerad att hålla i ca 40 år — inte nämnvärt förändrats, även om vi inte dör lika unga som förut.

Tre! Regeringen vågar inte göra alltför drastiska förändringar: Det kan vara politiskt självmord att genomföra dem ifall det inte finns bevis för prognoserna. Här duger det inte med luddiga hänvisningar till ”finansministeriets beräkningar”, utan kalkyler och prognoser bör vara transparenta. Det blir inte bättre av att de som tydligast talar för dessa ensidiga försämringar (ofta närstående personer till EK) många gånger lyft så hög lön, bonusar eller optioner att de är ekonomiskt oberoende. Dessutom går många av dessa personer påfallande ofta i pension rätt tidigt (med hänvisning till att just de erbjudits sådana avtal) eller så blir de styrelseproffs. Jag undrar hur länge dessa proffs skulle klara sig på en pension på 1500 €, där även hyra bör betalas.

Fyra! Tidtabellen: Facket har inte bråttom i den här frågan, utan fokus finns på lön och arbetsvillkor. Bra prioritering! Det behövs inga piskor för dem som inte kan jobba, utan tvingas gå för tidigt. Här kan det dock behövas nytänkande. Piskor för dem som inte vill sysselsätta 55—63-åringar. Då skulle arbetsgivarna äntligen tvingas tänka kreativt och finna lösningar för hur vi vanliga dödliga kunde orka jobba mera. Dessutom bör riksdagsledamöternas pensioner även diskuteras. Egentligen kan vi börja i den ändan. Hurudan beredskap finns det på Arkadiabacken? I Sverige kan riksdagsledamöter lyfta pension i något år — sedan ska de ut på arbetsmarknaden.

Fem! Konflikten om de tre utbildningsdagarna. Det här är inte universitetssektorns största problem. Däremot är bristen på förtroende mellan förhandlingsparterna dessvärre ett problem som förefaller att växa. Vi sitter alla i samma båt, men det känns som om en del försöker få den i gungning. Om man från EK:s håll verkligen vill genomföra betydande reformer tillsammans med facket, bör stilen ändra. Eftersom frågan om pensionsåldern är EK-driven, så ligger även bollen om bättre förhandlingsklimat hos dem. Ifall man vill förhandla om anspråkslösa lönelyft med hänvisning till index, då ska samtidigt lösningar som förbättrar förtroendet upp på förhandlingsbordet.

Sex! De enskilda förbundens inflytande har ökat på bekostnad av centralförbunden. Det här betyder att vi kommer närmare gräsrotsnivån. Alltså är röster som denna vara allt viktigare om man verkligen vill uppnå förändringar. Med förbättrat ömsesidigt förtroende, rättvisa morötter och piskor samt ett förhandlingsklimat som kan skapa framtida hållbara lösningar kan vi nå gemensamma förhandlingsresultat. Bäste EK-representanter — gå in för att de som förtjänar bäst också jobbar längst och se till att de som närmar sig pensionsålder VILL jobba längre. Efter det kan jag även omformulera den kompromisslösa rubriken ovan.

Åke finne
skribenten är agronom,
ekonomie doktor och lektor i marknadsföring vid hanken.

  • Painetussa lehdessä sivu 16

ACATIIMI 3/13 tulosta | sulje ikkuna