Styrs universitetets instruktion av ledningen?

Förberedandet av den nya universitetslagen framskrider enligt planerna. Lagutkastet sändes ut på remissrunda 14.8.2008 och utlåtandena ska vara klara senast 15.10.2008. Redan i slutet av våren var det möjligt att kommentera utkastet i sin dåvarande utformning, men den version som nu sänts ut på remissrunda avviker dock inte nämnvärt från den tidigare, med undantag av de tillagda motiveringarna. Meningen är att ge en proposition om universitetslagen till riksdagen genast i början av år 2009.

Lagförslaget behandlar universitetens ekonomiska ställning, organisation, administration, forskning och undervisning samt universitetsstudierna. Universitetens egentliga uppgifter verkar förbli i stort sett oförändrade, men den nya ekonomiska ställningen kommer att påverka universitetens administration och personal.

Professorsförbundet kommenterade förslaget i början av sommaren och påpekade då att administrationen ska organiseras på så sätt att den vetenskapliga expertisen i tillräcklig omfattning bibehåller sin position i beslutsfattandet. Tjänsteförhållandet bör stanna kvar som huvudsakligt anställningsförhållande åtminstone vad forsknings- och undervisningspersonalen beträffar. Behörighetskraven för professurer och övriga undervisningstjänster bör även framöver fastställas antingen i lag eller i förordnande, och valet av professorerna ska ske enhetligt och basera sig på vetenskaplig referentgranskning. Stadgorna för övergångsperioden bör vara tillräckligt klara i verkställighetslagen. Reformerna får inte hota akademiprofessorernas och –forskarnas befattningar vid Finlands Akademi, inte heller får dessa flyttas över till universiteten.

Intressant i utkastet är att en del av det som tidigare stod inskrivet i lagen eller förordningarna nu verkar bli sådant som ska definieras i universitetens instruktioner. Det gäller bl.a. organiserandet av universitetens interna administration, tjänsternas behörighetskrav och utnämningsförfarandena. När meningen är att definiera något i universitetens egna instruktioner, finns risken att det sker en differentiering. Till exempel kan professorernas behörighetskrav i fortsättningen variera från universitet till universitet. I värsta fall ökar detta risken för att enstaka universitet värderas olika.

En av det finska universitetsväsendets styrkor är just universitetens homogenitet och jämna kvalitet. Paradoxalt nog konstaterar motiveringen till lagförslagets § 42 om valet av studerande till universitetets styrelse att eftersom man hittills har stiftat om saken i instruktionerna, har valförfarandet blivit olika vid olika universitet, men att det bör enhetligas i den nya lagen. Enligt lagförslaget är det med andra ord viktigare att föreskriva ett enhetligt förfarande för utnämning av studenter till universitetens styrelse än för val av professorer till sina tjänster.

Kommande höst och nästa år är en viktig tid, då man vid alla universitet författar en ny instruktion. Eftersom den berör personalen och universitetens grunduppgifter är det nödvändigt att personalgruppernas representanter är med i de arbetsgrupper som författar instruktionerna. Det finns en risk att arbetet styrs av centralförvaltningen och att endast tjänstemän från administrationen får delta fullödigt i processen. Då kan accentueringarna i instruktionerna rentav försvåra universitetens vetenskapliga arbete.

Alla har vi som mål att det nya universitetsväsendet blir lyckat och att den vetenskapliga nivån höjs. Personalen måste få delta i förberedelserna också på universitetsnivå. Annars blir universitetens instruktion en direktiv undertecknad av styrelsen, och satsen “Universitetsreformen har förberetts i intimt samarbete mellan universiteten och de centrala referensgrupperna”, som står att läsa i Undervisningsministeriets bulletin om den nya universitetslagen, är bara en delsanning och dess budskap rätt tunt.

Risto Laitinen
ordförande, Professorsförbundet