Sveriges universitetslärare kräver fler fasta jobb

Var tredje anställd vid svenska universitet och högskolor har en visstidsanställning.

— Det är oanständigt och äventyrar kvalitén, fastslår Git Claesson Pipping, förbundsdirektör vid SULF. De svenska universitetslärarnas fack motsätter sig också ett kritiserat förslag om bildandet av stiftelsehögskolor.

Det i särklass största mediala evenemanget i Sverige är den så kallade Almedalsveckan i Visby varje sommar. Där träffas journalister, politiker, organisationsfolk och lobbyister i en salig samling.

Den gånga sommaren fick Sveriges universitetslärarförbund, SULF, mycket stort genomslag i media för en rapport förbundet tagit fram. Den visar att i snitt 33 procent av den forskande och undervisande personalen vid landets lärosäten är tidsbegränsat anställda.

— Då ska man veta att doktoranderna är undantagna från undersökningen. Det är i Sverige lagligt möjligt att vara begränsat anställd i över 20 års tid, vilket ju går bakom varje anständighets gräns! konstaterar Git Claesson Pipping.

Förutom att detta innebär ett stort problem för den enskilda, skadas också akademin i dess helhet, anser SULF.

— Tidsbegränsat anställda omfattas inte av kravet på högskolepedagogisk utbildning och ges inte heller möjlighet till kompetensutveckling.

— Otrygghetsfaktorer leder till stress och till ett sämre jobb. Som lärare vet du inte om du ska ha samma kurs en gång till och osäkerhet är menlig även för forskningen, som ju måste vara långsiktig.

Risken är stor för brain-drain med de nuvarande otrygga anställningsförhållanden, menar SULF. Även jämställdheten hotas.

— För tio år sedan gjorde institutionen för fysik vid Stockholms universitet en undersökning bland doktoranderna. Det visade sig att 100 procent av kvinnorna tänkte lämna akademin efter doktorsexamen...

SULF vill att antalet tidsbegränsade anställningar vid de svenska lärosätena halveras.

Därtill vill förbundet att alla meriteringsanställda ska ha rätt till prövning för tillsvidareanställning.

Anmält till EU

— Vi har dessutom anmält Sverige till EU-domstolen för brott mot unionens visstidsdirektiv. Nu har den bett regeringen förklara sig, berättar Git Claesson Pipping.

I sin höstbudget säger den svenska regeringen (bestående av moderaterna, folkpartiet, centerpartiet och kristdemokraterna) att man "avser att följa" hur lärosätena följer målet att meriteringsanställningar inte bara ska följas av ytterligare tidsbegränsade anställningar.

— Vi blev så klart väldigt glada, men vad det betyder är ju ännu osäkert, kommenterar SULFs förbundsdirektör.

I en annan fråga har dock förbundet redan vunnit viss framgång. Det rör regeringens förslag till inrättande av högskolestiftelser.

— Vad det handlar om är att man vill ändra i stiftelselagen, förklarar Git Claesson Pipping och fortsätter:

— Som lagen ser ut idag råder väldigt höga krav på

kapital i stiftelser. Men de föreslagna "högskolestiftelserna", skulle inte behöva ha något eget kapital alls.

Kritik

Regeringsförslaget har dock mötts av ett kompakt motstånd från så gott som alla remissinstanser. I slutet av oktober backade regeringen och beslöt att frågan nu måste utredas vidare.

Varför "sågar" då SULF det förslag som finns, i form av en departementspromemoria?

— Därför att det är oklart på i stort sett varenda punkt. Vad ska hända med anställningstryggheten, den akademiska friheten, pensionerna, studenträttigheterna etcetera?

I vilken mån har ni i SULF tittat på Finland, där ju universiteten numera har status som självständiga enheter?

— Vi följer noga utvecklingen och blev rätt chockade när våra finländska vänner berättade om att det nu blivit svårare att arbeta fackligt.

— I Sverige har vi dock ett litet annat system; De fackliga rättigheterna är exakt likadan för såväl statlig som privat sektor. Det statliga kollektivavtalet är dock bättre därför att man inom staten kan räkna in all sammanlagd statlig anställningstid vid fråga om uppsägning.

Nu har faktiskt Sverige redan idag stiftelsehögskolor. Redan 1994 ombildade den dåvarande borgerliga regeringen Chalmers tekniska högskola i Göteborg samt Högskolan i Jönköping till stiftelser.

Från de så kallade löntagarfonderna fick de 1, 6 miljarder kronor respektive 120 miljoner kronor i stiftelsekapital.

— Utredningar har visat att skillnaden inte blev så stor. Det handlar ju bara om två av ungefär 40 svenska lärosäten och de har varit tvungna att i stort sett göra det samma som alla övriga, förklarar Git Claesson Pipping.

Medlemsökning

SULF har knappt 20 000 medlemmar och organiserar alla som arbetar med undervisning och/eller forskning vid Sveriges lärosäten. Förbundet tillhör Saco (motsvarigheten till vårt AKAVA) och har den senaste tiden kunnat glädja sig åt viss medlemsökning.

— Så bilden av att facket rasar stämmer inte, påpekar Git Claesson Pipping och tillägger att de förbund som tappat de senaste åren återfinns inom centralorganisationerna LO (motsvarar vårt FFC) samt TCO (vårt STTK).

Fördelningen av forskningsmedel är en viktig framtidsfråga för SULF. Den så kallade Excellensutredningen visar att Sverige halkar efter.

— För stor del av forskningsmedlen tilldelas idag efter externa ansökningar. Det handlar om 57 procent.

— Vi vill istället se 60 procent i direkta anslag och att en del av forskningsmedlen kopplas till grundutbildningen så att undervisningen kan drivas på vetenskaplig grund.

Frågan om kollegialitet är också viktig för SULF. Nyligen gav man i diskussionssyfte ut en skrift i ämnet av Henrik Björck, professor i idé- och lärdomshistoria vid Stockholms universitet.

— Utvecklingen går mot ökad styrning enligt management-modellen. Men vi är övertygade om att besluten fattas bättre av vetenskapligt kompetenta personer i grupp än av enskilda befattningshavare.

Vad har då SULFs förbundsdirektör, som för övrigt mellan åren 1987-88 verkade som svensklektor i Tammerfors, för slutord till de finländska läsarna?

— Att gräset inte är grönare här på andra sidan Östersjön!

text och foto Sören Viktorsson

• Painetussa lehdessä sivu 42