Förhandlingar om bättre välmående på arbetsplatsen
I vårens kollektivförhandlingar fanns det sist och slutligen bara en stötesten. Den främsta målsättningen för arbetsgivaren var att slopa taket för antalet undervisningstimmar.
Svensk översättning: Leena-Maija Åberg-Reinke
Enligt arbetsgivarsidan borde kollektivavtalet på denna punkt uppdateras. Vad uppdateringen skulle innebära i praktiken förblev åtminstone för mig oklart. Det viktigaste i förhandlingarna om kollektivavtalet verkade vara avskaffandet av den enda klausul som begränsade undervisnings- och forskningspersonalens arbetstid.
Riksmedlarens förlikningsförslag som öppnar möjligheten till lokala experiment torde vara hennes bästa tolkning av universitetsarbetsgivarens tankar. Åtminstone dög förslaget för båda parterna. Under hösten har lokala förhandlingar i enlighet med medlingslösningen faktiskt småningom påbörjats vid universiteten.
Vad jag fått höra hittills håller de yttersta ändorna faktiskt på att utstakas. Vid ett universitet erbjöds direkt den modell som var inskriven i förlikningsförslaget. Vid ett annat har det föreslagits att inte ändra någonting. Vid resten av universiteten håller man som bäst på att föra fram olika slags förhandlingsförslag till bordet.
För att bygga framtiden bör man känna till nuet. Ända sedan systemet infördes har den årliga arbetsplanen varit det viktigaste dokumentet som styrt arbetstiden för anställda med totalarbetstid.
I arbetsplanen ingår den arbetstid som ska användas till undervisnings-, forsknings- och övriga uppgifter vid enheterna och universiteten. Arbetsplanen utgör ett av verktygen för chefsarbete och ledarskap vid universiteten. En genomtänkt arbetsplan för 1612 timmar utgör en förmån och ett skydd för arbetstagaren.
De lokala förhandlingsförslagen bör vara starkt baserade på gällande arbetsplaner. Processen torde påverkas även av riksmedlarens utkast till förlikningsförslag. Detta i synnerhet med tanke på att den främsta målsättningen för det hela är att förbättra de anställdas välmående på arbetsplatsen.
Slutresultatet av höstens förhandlingar torde bli lokala avtal. Likväl kan vi gällande vissa universitet konstatera att de fortsätter enligt nuvarande mönster. Detta är helt möjligt, i synnerhet om arbetsplanerna framöver är välgjorda, och de används på ett effektivt sätt som verktyg i universitetens chefsarbete och ledarskap.
