En språkmedveten arbetsgemenskap ligger i allas intresse
Om det talas mer än ett språk i en arbetsgemenskap, bör användningen av språken planeras och utvecklas medvetet. Detta kallas språkmedvetenhet. För att utveckla språkmedvetenheten har bland annat Forskarförbundet författat konkreta rekommendationer.
TeXT Anne Ventelä foto istock Översättning Leena-Maija Åberg-Reinke
Varför är det viktigt med språkmedvetenhet i arbetslivet?
På arbetsplatser används förutom finska och svenska även engelska i allt högre grad. Engelskan har länge betraktats som ett fungerande gemensamt arbetsspråk, eftersom det har antagits att alla kan engelska åtminstone i någon mån. Saken är dock inte riktigt så här enkel.
Användningen av engelska och de inhemska språken kräver planering, och internationella experters möjligheter att lära sig finska eller svenska bör stödjas. Om detta försummas kan det försvaga förutom de internationella anställdas delaktighet och integration också deras möjligheter att sysselsätta sig utanför vetenskapssamfundet.
Ofta inverkar språkfrågan även på hur arbetsuppgifterna fördelas i arbetsgemenskapen. Det är lätt hänt att undervisningen och de administrativa uppgifterna hopas på finsk- och svenskspråkiga anställda medan de internationella kollegornas arbetstid koncentreras till forskningsuppgifter.
Användningen av engelska och de inhemska språken kräver planering, och internationella experters möjligheter att lära sig finska eller svenska bör stödjas.
Hur utvecklas språkmedvetenheten?
Användningen av olika språk i olika situationer bör planeras så att det täcker hela arbetsgemenskapen. Vilka språk används alltså på möten, i materialen och olika evenemang, så att alla ska ha lika möjligheter att delta och bli hörda? De anställda bör aktivt informeras om språkvalen redan i förväg, och med tiden bör praxisen också uppdateras.
Varje individs möjligheter till att använda och lära sig språk bör stödjas. I en idealisk situation kunde de internationella experterna studera finska eller svenska under arbetstid. Dessutom kunde man i samband med utvecklingssamtalen diskutera vilka önskemål och utmaningar dessa har när det gäller att använda och lära sig språk i sitt arbete. Praxisen bör också utvecklas då språkkunskaperna ökar.
Hurdan är en idealisk situation där flerspråkigheten har tagits i beaktande?
IRedan i samband med rekrytering bör man överväga hur omfattande kunskaper i de inhemska språken arbetsuppgiften verkligen kräver. Även i befattningsbeskrivningarna bör man beakta de anställdas språkliga styrkor och motivation för att arbetsuppgifterna och belastningen ska fördelas jämt. För att förverkliga flerspråkigheten och att kunna informera om den krävs också tillräckligt mycket tid och pengar, ibland även tolkningstjänster.
Konkret kunde man till exempel redan i anmälningsskedet inför ett större möte fråga på vilket språk personen kan följa anförandena och på vilket språk hen själv helst deltar. Presentationsmaterialen kan vid behov sammanställas så att olika språkversioner visas parallellt på samma slide. Tillsammans med teamet kan man också separat komma överens om regelbundna kaffepauser som hålls på finska eller svenska oberoende av deltagarnas språkliga nivå.
Frågorna har besvarats av Johanna Komppa, äldre universitetslektor vid finskugriska avdelningen vid Helsingfors universitet. Komppa anlitades som en av expeterna när Forskarförbundet skapade sina språkliga riktlinjer och rekommendationer.
