Vem ska förverkliga visionen?
Ett universitet kan uppfattas både som en organisation och som en institution. Att inse detta hjälpte mig i sinom tid att analysera universitetets olika uppgifter och strukturer.
Med universitet som institution avses ett ställe som baserar sig på akademiska samfund med kollegialt beslutsfattande som grundval, och där forskare med sekelgamla regler som rättesnöre söker efter sanning. Vid denna institution utgår det bästa argumentet som segrare. Intresset riktas mot de kvalitativa aspekterna i verksamheten. Med akademisk frihet avses intellektuell frihet vid valet av forskningsobjekt. Över tid har universitetet som institution förändrats bara i ringa grad. Ett universitet som organisation förfogar för sin del över lokaliteter och har egen budget, strategi och finansieringsmodell samt egna målsättningar. Ett universitet som organisation har rektorer, universitetskollegier och fakulteter. Dessutom erbjuder organisationen olika typer av tjänster. Intresset fokuseras i allmänhet på kvantitativa faktorer. Till skillnad från institutionen brukar universitetsorganisationen omarbetas på så sätt att den motsvarar finansiärernas preferenser vid olika tidpunkter.
Ur synvinkeln av universitetssektorns fackförbund binds universitetet som organisation och institution samman av personalen. Med andra ord verkar undervisnings- och forskningspersonalen å ena sidan som forskare och lärare, å andra sidan som anställda i universitetsorganisationen. Ibland är det rätt utmanande att förena rollerna.
Undervisnings- och kulturministeriets vision 2040 för högskoleutbildning och forskning är ett digert paket med planer för åtgärder inom högskolesektorn under de närmaste åren. Visionen förbättrades under ett flertal kommentarrundor av en stor skara medverkande högskoleaktörer.
Ur personalens synvinkel ser visionen dock en aning konstig ut: Högskolorna utarbetar, bygger och förstärker. Högskolornas PERSONAL är dock den aktör som bygger och förstärker. Visionen har på ett fint sätt omsorg om studerandena och strävar efter att förstärka deras välmående. Personalens välmående i samband med en allt knappare grundfinansiering blir inte ens omnämnt. Utbildning av befolkningen är ett livsvillkor för Finland, vilket gör att visionerandet och företagandet är viktigt. Kanhända är det inte nödvändigt att i framtidsvisionen betona personalens ställning, men i övrigt är det utomordentligt viktigt att ha omsorg om högskolepersonalens välmående.
