Vi följer löneutvecklingen noggrant  

Svensk översättning: Leena-Maija Åberg-Reinke 

I vårvintras undertecknade staten och universiteten ett kollektivavtal med måttliga lönelösningar. Avtalet undertecknades för att bibehålla arbetsfreden, att genomföra den unika föräldraledighetsreformen, och för att ge fart åt det parlamentariskt överenskomna FUI-avtalet.

Viljan till överenskommelse förstärktes av Rysslands olagliga och grymma anfall på Ukraina samt av en ökad allmän osäkerhet. Således innehåller avtalet en option som möjliggör en granskning om ett år. 

Således innehåller avtalet en option som möjliggör en granskning om ett år. 

Somliga förbund och arbetsgivare valde en annan väg: Vårdpersonalens avlöningsfråga är fortfarande olöst. Argument både för och emot löneförhöjning faller tätt i offentligheten. Jag undrar om någon har en uppfattning om hurdan kombination av bättre ledning, bättre arbetsförhållanden och en harmonisering av lönerna ett avtal skulle förutsätta, och vad det hela skulle kosta?

När det gäller att reformera social- och hälsovården samt räddningsväsendet är det staten som står för notan. Situationen blir inte precis lättare av kommunala sektorns avtal – lönerna är bundna till en nivå som överstiger den inom andra branscher, vartill de innehåller en inbyggd förhöjningsautomat. Det är inte alla inom förhandlingsfältet som ser på dylikt med blida ögon. 

Med tanke på den ökade produktiviteten är arbetaren värd sin lön. 

Det är viktigt att lönesättningen är rättvis och garanterar skälig köpkraft. Lönerna kan höjas när produktiviteten förbättras antingen kvalitativt eller kvantitativt – eller med förhandlingskraft.

Under coronapandemin har universitetsanställda tagit hand om ett ökat antal studerande, anammat nya verksamhetsmodeller, digitaliserat undervisningen och reagerat på otaliga biverkningar som pandemin medfört. Ur internationell synvinkel betraktat har de finländska universiteten lyckats bibehålla sin position till rimliga kostnader. Med tanke på den ökade produktiviteten är arbetaren värd sin lön. 

Men energin blir dyrare, eftersom den europeiska energimarknaden i och med ett ömsesidigt ”Wandel durch Handel” -beroende har fått en fossil black om foten. Avslutade coronarestriktioner har lett till en situation där efterfrågan på nytt riktar sig till tidigare anpassade tjänster.

Knappheten tillåter prishöjningar.

Knappheten tillåter prishöjningar. Redan nu överstigs den överenskomna löneförhöjningen av en ökning i nödvändiga levnadskostnader, och vår köpkraft håller på att sjunka. 

I statens budgetförslag för 2023 står det: ”Betydelsen av en moderat löneuppgörelse kan inte betonas nog – konkurrenskraft är något som är svårt att uppnå men lätt att förlora.”

Vi har undertecknat en moderat uppgörelse, men motsvarar den ökningen i produktiviteten, och är den rättvis? Det verkar finnas användning för optionen.